• Kapitel i boken
  • Kanter mot gräsmattor och natur
  • Teknologi-redskap
  • Arbete
  • Koldioxid
  • Fröplantor
  • Tips-idéer
  • ”Dator”
  • Kunskap
  • Efterord
  • Källmaterial
  • Täckmaterial
  • – Halm
  • – Löv
  • – Löv, söndermalet
  • – Hö
  • – Växtavfall
  • – Gräs
  • – Grus
  • – Spån
  • – Flis
  • – Tidningar
  • – Kartong
  • Biokol

 

Min dröm om lustgården

Boken reviderades 2019. Nytt kapitel om bl.a. biokol har lagts till.

 

Bokens innehåll i korthet

Jag söker i boken svar på frågor. Varför blir det som det blir ? Vad är de egentliga orsakerna ? Min erfarenhet finns där, mina funderingar, och vad jag tror är förklaringarna till det hela.

Jag har en del frågor med svar som jag är rätt säker på, men mycket låter sig inte besvaras utan forskning.

Boken ”Min dröm om Lustgården” av Börje Remstam, en bok om främst ekologisk trädgård men också ekologi på många andra områden.

Gräva är en djupt rotad företeelse i våra sinnen. Varför man inte måste gräva jorden i en perennrabbat, när man måste det annars tycker jag inte går ihop. Har stött på flera som kan tänka sig, och gör, täcka på hösten med de löv man har men på våren gräver man ner det. Men då blir det mindre bra. Just det som täckodling beskylls för, det vill säga att skapa kvävebrist.

Direktkompost

Kompost finns inte hos mig och ändå finns det. Egentligen är hela trädgården en kompost, en direktkompost kan man kalla den. Men att ha kompost i vanlig mening tycker jag är onödigt, därför att livet i jorden, markorganismerna, behöver den energi och föda som det organiska materialet utgör för att skapa god frukbarhet i jorden. Att då lägga upp en kompost gör att man svälter de goda livsproccesserna i jorden där växterna befinner sig och när så småningom kompostjorden sprids ut har väldigt mycket näring förlorats.

Det är en hel del arbete med kompost också. Egentligen handlar det om ett problem, det vill säga vi har avfall som ska hanteras, och så har vi skapat komposten. Men om det var näring till jorden och växterna vi sökte, då menar jag att vi inte tänker oss för. Och 25 år utan kompost har stärkt min uppfattning i denna sak.

Lera

Idag är leran borta hos mig för länge sedan.
När jag har besök och drar undan en del av täckmaterialet och tar upp en handfull jord säger min gäst:”Oj! Vilken jord!” Ja, det är bara att göra så här, så får du det också. Leran finns därnere någonstans, men alla mina goda arbetare har blandat om det hela så att den jobbiga struktur den hade inte finns kvar.